Häromdagen fick jag en tankeställare. Det var något som jag egentligen möter i mitt jobb som sjuksköterska dagligen, men som aldrig har hänt utanför jobbet. En av mina äldre släktingar fick åka in till sjukhuset akut . Hon räddades tack vare att ambulansen kom så snabbt. Jag vet att man inte alltid har den turen. Det hände hemma hos mig, jag hade bjudit dem på fika. Det var inget märkvärdigt. Bara lite fika med dopp. Vi satt i mitt kök och fikade när hon blev alldeles askgrå i ansiktet och ville gå och lägga sig. Jag erbjöd henne att lägga sig i min säng, vilket gärna ville. Hon sa att hon hade ont både här och där, så jag tog hennes puls. Omedelbart insåg jag att hennes puls inte var stadig. Hon andades kort och stötvis, vilket inte var några bra tecken. Hon hade heller inte med sig sin hjärtmedicin. Så jag ringde akuten, och de kom omedelbart. De hann precis i tid med henne till sjukhuset. Kvar blev jag och fikat. Det var då jag insåg hur skört livet är.
Jag insåg efter det som hänt att jag vill vara beredd på att det kan hända, i princip när som helst och vem som helst. De flesta har bara första hjälpen väska, med plåster, alsolsprit och bomull hemma, och det är jättebra, så länge någon har slagit sig, men ganska värdelöst om man har problem med hjärtat. Efter händelsen som jag var med om ska jag köpa hem en hjärtstartare. Jag har hittat en hjärtstartare för ett bra pris på adressen defibrillator-hjartstartare.com. Jag inser nämligen att om jag hade haft en sådan, hade jag vetat att hon skulle klara sig. Egentligen kan vem som helst lära sig hantera en hjärtdefribillator. Med rätt kunskap är det inte särskilt avancerat. Alla borde lära sig att kunna ge första hjälpen. Vi vet ju inte vem som kan vara i behov av en första hjälp. Puh, nu har jag skrivit om det här. Det var faktiskt en liten chock att gå igenom, nu när jag är på andra sidan, önskar jag att alla hade en hjärtdefribillator hemma! Det finns dessutom kurser i hur man gör med en hjärtdefribillator på nätet, så det finns inga ursäkter. Skaffa en du med!