Jag har tänkt på en sak, ända sedan jag var i New York ett nyår. Varför har vi aldrig maskerader? Det är ju inte bara barnen som gillar det. Eller är det bara jag som är så barnslig att jag gillar att klä ut mig och vara någon annan för en kväll? Jag älskar tanken på mystiken, man vet inte vem man pratar med, eller dansar med... eller tar hem för natten. Förvecklingarna kan minsann bli lite väl invecklade, men i övrigt är maskerader ett sätt att spetsa till festen. Det kräver ju att det dessutom är ganska mörkt så man inte ser vem som är utklädd. Man kanske upptäcker någon som man annars inte hade pratat med?
Oftast vet man ju vem som ska komma hem till en, så risken med att inte veta vem man pratar med är ju inte så stor. Jag har märkt att maskerader är ännu roligare när man har ett tema. Det får inte vara alltför långsökt, som Harry Potter, eller Hunger games, någon måtta brukar det få vara för att ens gäster ska hitta lämpliga utklädningskläder och inte behöver sy i flera månader innan festen. Några lätta sådana teman är allt från 20-talet till 70- och 80-talet. Andra är tjuv- och polistema, 50 Shades of Grey-tema, eller valfritt. Sedan kan man pynta festen i det temat. Har du svårt att hitta pynt som går i samma tema som utklädningen kan du kika in på kalashuset.se, där finns massor med bra tips och sådant du kan pynta med.
Jag älskar fester, utan det är vardagen nära på outhärdlig. Håller du med? Att festa loss då och då gör att man tänker på annat än jobb och familj. Dessutom gillar jag att göra festliga rätter, som meze - libanesisk buffé med massor av grönsaker. Eller vad sägs om glass i ugn? Koreansk barbeque? Jag gillar att tillaga lite svårare rätter när jag bjuder hem gäster. Är man lat kan man faktiskt bara köpa hem en massa goda saker och ha folk att plocka åt sig det de gillar. Och så får de ta med det de ska dricka själva. Sådant gillar jag. Det får vara en måtta på vad jag bjuder. Varför inte ställa till med en riktig fest du med?