Avskedskalas är sorgligt

I går hade vi avskedsfest för en av mina allra äldsta kompisar. Jag menar inte att hon är gammal, vi har känt varandra sedan vi föddes. Vi föddes till och med på samma BB. Vi har lekt som barn, snattat godis ihop, tjuvrökt tillsammans, gått på date, festat, gråtit, grälat... Det är så srogligt att hon ska flytta till Paris. Fast det är ju bra för då får jag en anledning att åka till Frankrike och hälsa på. Det är ju ändå inte så långt. Men alltså, vi hade kalas för henne igår för att festa att hon ska flytta härifrån.

Jag planerade allt

Vi var några som stod för festen, gud jag skulle aldrig ha råd att bjuda så många människor. Men jag stod för planeringen. Vad vi skulle äta, dricka, göra och hur det skulle se ut i festlokalen. Jag köpte festpynt i en affär på nätet; kalashuset.se. Vi hade vitt som tema, eftersom hon bara gillar vita saker. Hennes bil är vit, hela hennes rum hos hennes föräldrar går i vitt, mobilen är vit och så vidare. Vi hade fyllt hela rummet med vita ballonger, hade vita servetter, vita papperstallrikar och vita muggar - allt, verkligen allt var vitt. Vi bad också hennes gäster att komma klädda i vitt. Alla tjejer kom klädda i rätt färg, utom killarna.

Det var så sorgligt

Det var så sorgligt att ha festen. Den var kul, men när jag skulle städa allt efteråt då var jag så ledsen. Nu kommer jag inte kunna cykla över till henne och titta på film, eller bara chilla. Vi kommer inte att kunna gå på fester ihop längre. Hon kommer säkert att komma hem med en fransos i släptåg, som hon bara hånglar med. Och mig kommer hon inte att titta åt, mer än när jag kan låna henne kläder. Eller när jag ska vara brudtärna åt henne, eller när hon behöver en axel att gråta mot. Du märker det va? Jag sitter här och tycker synd om mig själv. Typiskt! Nu får jag rycka upp mig, ta mig i kragen och allt vad det heter. Hela sommaren är ju kvar, och jag ska ragga på stranden i kväll! Önska mig lycka till, vettja!

2 sep 2017